Bodegan vi vandrat till var fullbokad å då tänkte vi så på väg hem, hur illa kan det vara?
Charmlöst å riktigt dålig mat serverad av snäll servis.
Maten var en burgare servisen överöste med beröm: smaklös, liten å mycket grå i kulörtes var köttet. Fries, majo å ost var en par med Mc D.
17 euro
För 33 euro serveras en enligt servisen hyllad gös. För 33 pix tror man att det ska serveras iaf 2 små fileter eller 1 stor.
Det kom en liten file dränkt i skirat smör å några grovt skurna rotsaker, piffat med en dillvippa.
3 stora kokta potatisar serverades apart märkligt nog.
Illa å inte prisvärt.
Fyllde hålet i magen för en allt för dyr peng.
Vi gick sedan förbi en restaurang som hette Betty som såg klart roligare ut.

Vi anländer till hotellet kallat GraceÅland. Tydligen är hotellets ägare en Elvis-kopia vilket inramade gamla gula urklipp i lobbyn vittnar om.
Det vi blir varse när kliver in i hotellet är att tiden stannat i 80-talet. Det kan ju vara charmigt och klimatsmart men rat och skyltar med uppmaningar förstör den feelingen.
Rummet är för övrigt kallt men luktar i alla fall inte jord som lobbyn.
Frukosten är ok men personalen bokstavligen springer runt buffébordet.

Personalen är jättetrevlig, det känns som att de är på rätt plats
Men slitet hotell... Trasig blinkande lampa i receptionen, trots att man noterade det dag ett, bytte man inte till dag två.
Man upplyses om att vara försiktig med nyckeln så att man inte bryter av den. Vilket tydligen inte är ovanligt. Ett tips till hotellägaren: om ni monterar handtag på dörrarna (struntsumma) så behöver man inte använda nyckeln som öppnare, borde betyda att de håller längre..?
Sen, en petitess möjligen, men alla, även den åländska flaggan ser bättre ut om den är hissad helt i topp och inte några decimeter ner.