Vi hade blivit lockade av att köket skulle hålla en hög kvalitet, men restaurangen visade sig vara stängd trots att det var vardag.
Rummet ( nr 12) hade flera teman. Med tanke på den lilla statyetten (se bild!) och tapeterna så tyckte jag att temat visade på en viss nostalgi med associationer till Söderhavet. Dessutom stod det tre tavlor som föreställde kapplöpningshundar i fönstren, så det här rummet kanske i första hand är ämnat för hundägare. Jag har en viss förståelse för, att man då kan uppskatta, att det finns en kudde till hunden, men det borde väl räcka med en. Det låg fyra stora kuddar på varje säng varav två som dekor. Jag tänker på städpersonalen och att ni hänvisar till ”justa villkor”, men även för oss medförde kuddarna onödigt besvär. Rummet var ju dessutom ganska litet så de var mest i vägen. Jag vet inte om ni tar emot husdjur, men jag funderade efteråt över hur en hund/katt skulle uppskatta inredningen. Att fantisera om detta roade oss båda under bilresan dagen därpå. Min man trodde att kissen nog skulle lägga sig och sova bland kuddarna. Möjligen skulle hon eller han testa kvaliteten på tyget. Dessutom fanns det en svart fjäderboa som säkert skulle locka till lek. Bilderna på ”byrackorna” i fönstret skulle nog katten nog gärna ha velat putta ned. De skymde ju den vackra utsikten och fåglarna, men jag tror inte att kisse skulle göra det om han/hon är väluppfostrad.
Automatiserad belysning är nog lite övervärderad. Det är trist när lampan plötsligt slocknar och man inte hittar lys-knappen i mörkret. Golvet hade då tyvärr blivit blött och väldigt halt.