Vi kom fram till att det gått 27 år sedan vi var här förra gången, en oförglömlig kväll. Nu är det ju helt andra restriktioner som gäller och Grythyttan har gjort ett jättebra jobb med att anpassa sig. Det kändes aldrig trångt och allt var fint genomtänkt. Maten var fantastisk! Personalen var proffsig och mycket trevliga. Rummen lika fina som vi mindes dem. Tack för en härlig vistelse!

Det lär krävas tre personer för att göra en bra vinägrett: En generös människa till oljan, en snåljåp till vinäger och en galning till pepparn. På Grythyttan tycks man ha missuppfattat talesättet. Den generöse finner man i köket medan, katastrofalt nog, snåljåpen har fått ta hand om vinet. Galningen är troligen den som ansvarar för etablissemanget och låter den hårda vinransoneringen förstöra måltiden.
Avsmakningsmenyn inleds på allra bästa sätt. Hummersoppan är samtidigt både len och kraftig i smaken, men det som verkligen får smaklökarna att jubla är den rökta och bakade laxen som simmar i soppan. En fantastisk detalj, både i smak och konsistens. Det första vinet är en typisk sancerre, generöst iskänkt i glaset.
Piggvaren som kommer därnäst är varsamt behandlad. Det är en fisk som lätt kan bli lite smaklös i större bitar, men här trivs tunna filéer utmärkt väl med citronkrämen som serveras till. Den syrade löken är för dominerande men kan lätt knuffas åt sidan. Vinet är en vit Chateau Bouscassé på petit manseng och den ovanliga petit courbu. Inte heller här snålas det med centiliterna.
Men sedan skruvas kranarna åt. Oxkinden, kvällens minst spännande rätt men utan fel, får sköljas ner med fem-sex cl Côtes-du-Rhône. Det är fatalt, för sedan blir väntetiden på första huvudrätten lååååång. Det kan man acceptera en lördagskväll, men bara under förutsättning att det finns något i glaset. Varför ser ingen att det är tomt och fyller på? Vinpaketet kostar 700 kr, så det är väl bara att skvätta i en femma till om köket inte hinner med? Humöret sjunker.
Sedan blir det etter värre. Det gäller dock inte den mycket njutbara rödingen, som har sällskap av musslor och en något svårtuggad grönkål. Men först kom det sex-sju centiliter auxerrois från Alsace. När maten väl stod på bordet var det två cl kvar, och då hade vi ändå snålat så gott det gick.
Andra huvudrätten är lamm, som kunde ha tagits från värmen två grader tidigare. Men lökpurén som kommer i riklig mängd på tallriken är utomordentlig mustig och lyfter anrättningen.
Gårdsosten är från Hagfors kan vi överhöra från ett annat bord. Själva betstås vi inte med den informationen, men det är en randanmärkning. Vinet är rött, sött och fyra cl.
Svartvinbärscurd, chokladjord och smörglass avslutar det hela. Sauternesen som är sista nummer på denna eländiga vinmeny vet jag inte hur den smakade. Var det ens två centiliter? Uruselt!
Hur jag vet hur många cl vi fick i glasen? Hos Munskänkarna få man alltid en fyra, så jag har en hyfsad känsla för de mindre mängderna.
I övrigt kan man konstatera att eftermiddagskaffets kakbord var generöst, att baren varken hade chips eller jordnötter och att frukostbuffén var utan anmärkning, om än standard för ett bättre hotell.

Vid vår vistelse på Grythyttans Gästgivaregård blev vi serverade samtliga måltider i en mycket välskött och välorganiserad restaurang. Inledningsvis kan man säga att samtliga åtgärder för att hantera corona-pandemin var väl genomtänkta och gjorde att det verkligen kändes säkert ur en smittsynpunkt. Utöver detta så var samtliga måltider myckert delikata och specialkost för vegetarianer och allergiker hanterades på ett perfekt sätt.

Den inledande luchen serverades utomhus i strålande sol. Perfekt tillagad fiskrätt som fick även de fiskskeptiska att njuta fullt ut. Eftermiddagskaffet var delikat med ett kakfat som passade alla smaker. Kvällens trerätters middag var mångsidig och perfekt kombinerad. De tillhörande dryckerna passade perfekt både med och utan alkohol. Den avslutande frukosten blev en utmärkt start på dagen med ett stort utbud serverad på ett mycket tilltalande sätt.

En stor eloge till alla medarbetare som med stort tålamod guidade oss gäster till en delikat, säker och mycket gemytlig matupplevelse!

Allt, från mottagandet/incheckningen i receptionen till utcheckning två dagar senare var till full belåtenhet.
Avsmakningsmenyn, vinpaketet och servering var exemplariskt. Lokalerna gemytliga och avkopplande. All personal vi kom i kontakt med var trevliga och hjälpsamma.

Den enda smolken i bägaren, vilket inte Gästgivargården rår för, är alla självupptagna bordsgrannar som absolut måste använda sin mobiltelefoner under måltidens gång. Det borde råda förbud mot dylikt elände i restaurangen!

Definitivt att vi kommer hit igen.

Trist, kort välkomnande i receptionen. Vi fick själva fråga efter frukosttider och var matsalen låg.
Hade bokat fyrarätters middag. Tog tid innan vi fick beställa drycker. Tog lång tid innan vi fick vårt vin. Därefter blev vi helt bortglömda och min man gick efter ca en halvtimma ut i köket och undrade vart vår förrätt tagit vägen.. Servitrisen ursäktade sig och sedan löpte resten av middagen på som en sådan ska. Vi blev kompenserade för den kraftiga förseningen vid utcheckningen.
Frukosten morgonen därpå var under all kritik för ett ställe som Grythyttan, som åtm tidigare haft gott rykte. Alldeles för låg kapacitet i köket gjorde att gästerna fick vänta länge på kalla drycker, kaffe, smörgåsar, etc. Ingen skylt el dyl upplyste om att man kunde beställa äggröra och bacon, kokt ägg, m.m.
Jag betygsätter vistelsen med en 3:a, men bara för vårt fina rum, lugnt beläget, smaken på maten samt inomhusmiljön.